Tove Styrke Bloggen

Still crazy after all these years

Tove Styrke jämförd med The Beatles

The Beatles är den största gruppen någonsin. Det håller nog de flesta med om. När det gäller artister överhuvudtaget kan man väl diskutera om Elvis var större. Att jämföra Tove Styrke med Beatlarna är därför både rätt och fel. Man kan jämföra känslan i musiken, men Tove Styrke är en tjej som varit med i en talangjakt och de den största musikgruppen som funnits.

Hur snabbt kan Tove Styrke slå igenom? Det kan vara intressant att jämföra med The Beatles, som hade star quality så det räckte. Hur länge tog det innan The Beatle Mania (Beatles-hysterin) spridits över hela världen?

En over-night success är inte så vanlig som många tror. Snoddas är kanske det enda riktigt bra svenska exemplet. Han sjöng i radio en gång på femtiotalet och nästa morgon stod skivbolagen i kö. Många år senare kom det fram att hans ”spontana” framträdande, där han sjöng i telefon, var fejkat. Snoddas och Lennart Hyland hade planerat allt i förväg. Those were the days.

De flesta artister har haft sina hundår före genombrottet. Så även The Beatles. De var dock inte förband till The Telstars, Trio me’ Bumba eller Lill-Babs. Men visst hade det varit en bra historia…

Så här gick det till: The Beatles var på turné i Sverige 1963. De uppträdde även i radio (3 kanaler) och teve (1 kanal). På den tiden var det populärt att ordna popgalor, även kallade popfestivaler, i diverse lokaler. Den största och finaste lokalen de uppträdde i 1963 var Kungliga Tennishallen i Stockholm.

På dessa popgalor hade man ett antal artister, som körde några låtar var. The Beatles spelade sist och presenterades som huvudattraktion, men ibland fick andra lika stora bokstäver och ibland tyckte folk att andra var bättre än de långhåriga pojkarna från England. För övrigt brydde sig media genomgående mer om The Beatles frisyrer än deras musik.

Vid olika spelningar var det olika artister som medverkade. Ibland stod Sven-Ingvars på affischerna, men de dök aldrig upp, eftersom de fick bättre betalt på andra gig. Trio me’ Bumba ersattes en gång av Popstars me’ Anita. Lill-Babs var inte med på turnén, men däremot i teveprogrammet Drop-In. Även i Drop-In spelade The Beatles sist och de fick göra ett oplanerat extranummer. (Se videon i ett tidigare inlägg.)

Gröna Lund tackade nej till att ha The Beatles på scenen en vecka för ett bra pris. Det var för osäkert att satsa på ett så okänt band. För övrigt fick The Beatles och deras manager hundra pund om dagen att dela på under turnén. Managern var sur, eftersom han krävt tvåhundra pund om dagen!

Turnén inleddes i Sundstaskolans aula. Lokalen rymde 750 personer, men var inte fullsatt. The Beatles bar själva in sina instrument på den lilla scenen, större divor än så var de inte. På affischen för denna ”popfestival” fick The Beatles lika stora bokstäver som Trio me’ Bumba, Ken Levy and The Phantoms och The Telstars. Beatlarna kallades ”Englands pop-gäng”. Biljetterna kostade mellan 12 och 20 kronor, vilket ansågs alldeles för dyrt. Troligen var det därför lokalen inte var fullsatt.

En fanclub 1963

Intressant är att se hur en fanclub fungerade 1963. Några tonårstjejer, som upptäckt det engelska bandet, var fanatiska beundrare och mötte till och med idolerna med blommor på flygplatsen. De ansökte om att få bli officiell fanclub och fick efter ett tag skivbolagets godkännande, samt ett eget arbetsrum på skivbolagets kontor. Detta var långt, långt före hemdatorerna och kommunikationen skedde via brev och medlemstidningar. Att vara president i en sådan fanclub var mycket statusfyllt och garanterade dessutom att man fick träffa idolerna personligen när de var på sverigebesök.

Flera av tjejerna har senare berättat hur familjärt och oskyldigt de umgicks med Beatlarna, det var inte mycket till sex, drugs & rock ‘n roll då. När de var ute och gick med popgänget på stan var det ingen som kände igen engelsmännen eller reagerade på något sätt. The Beatles köpte äpplen på Hötorget och spexade för fotograferna, utan att de förbipasserande reagerade. Men på NK:s skivavdelning blev de igenkända och fick signera skivor!

Nästa år (1964) väntade tretusen hysteriskt skrikande fans på Arlanda, när De Skalbaggarna landade för en spelning på Hovet, den tidens motsvarighet till Globen. Tiden då de kunde spexa på Hötorget utan att bli igenkända var förbi.

Beatles-hysterin var ett faktum.

Till senaste inlägget

Annonser

11 januari 2010 - Posted by | Tove Styrke | , ,

1 kommentar »

  1. Det är nog så mycket svårare att slå igenom snabbt nuförtiden, med allt mediabrus. Man kanske behöver både skicklighet och tur. Men å andra sidan kan man få ett enormt genomslag på internet, som Paul Potts och Susan Boyle fick på Youtube. Dom hade aldrig blivit kända om det bara var för 10 år sedan.

    Kommentar av Tomas | 11 januari 2010 | Svara


Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s