Tove Styrke Bloggen

Still crazy after all these years

Tove Styrke en oslipad och glittrande diamant

Som så många andra är jag förtrollad av det hos Tove Styrke, som är så svårt att beskriva men så lätt att se. En del har det, andra har det inte. Tove Östman Styrke har det. Det som kallas ”det”.

Toves ringa ålder och erfarenhet gör henne dubbelt så förtrollande: Om Tove är så här bra när hon är sjutton, hur bra kommer hon inte då att vara när hon är tjugosju? Eller trettiosju.

Miss Styrke har redan ett proffsigt kroppsspråk på scenen, även om hon förstås kan bli ännu bättre med ännu mer danslektioner. Utstrålning och personlighet har Tove Styrke så det räcker, men att agera på scenen och i media är också ett yrke och något man blir bättre på med träning och erfarenhet.

Toves röst är en oslipad och glittrande diamant. Ibland låter det lite oslipat och opolerat , ibland är det bedövande vackert och glittrande.

Rösten är kanske det en ”sjungare” kan och måste träna allra mest. När jag var riktigt liten bodde vi grannar med en operasångare. Jag minns bara att jag var stolt över att ha en granne som var på teve. Mina föräldrar har berättat att han övade varje dag. Han bad om ursäkt för att han var ”en sanitär olägenhet”, men sade att sången var hans yrke och att han måste träna varje dag. Senare försvann denne operasångare under mystiska omständigheter, men det är en annan historia.

Inte ens en professionell operasångare med skolad röst blir alltså någonsin färdig, utan måste öva för att hålla sig i form och utvecklas.

På rak arm kan jag bara komma på en sångerska som hade en ”färdig” röst när hon var i Toves ålder: Judy Garland. Hon lät kusligt vuxen när hon sjöng Over the rainbow i Trollkarlen från Oz, man trodde det var dubbat. Men det är väl undantaget som bekräftar regeln – och Judy hade uppträtt professionellt med sina systrar sedan hon var i förskoleåldern.

Så: Hur bra Toves röst kan bli i framtiden är svårt att överhuvudtaget föreställa sig.

Men det är kul att försöka.

Och btw, så här lät Judy Garland tjugo år senare – på sin comeback-konsert på Carnegie Hall:

Inte ett öga torrt på scenen eller i publiken. Men Judy Garland var ett superproffs. Hon glömde texten och började gråta på exakt samma ställe i låten – kväll efter kväll!

Till senaste inlägget

02 februari 2010 - Posted by | Tove Styrke | ,

2 kommentarer »

  1. AB:s idolreporter hade härliga formuleringar om Toves röst:
    -”Det är något med den där tovigt vindpinade stämman som är djupt oemotståndligt. Som kryper in som en tjuv om natten och stjäl med sig stora bitar av mitt hjärta.”
    -”Tove briljerar återigen genom att klösa upp djupa, blödande sår i låten”
    -”Det finns en maniskt vacker skörhet i den där rösten som vill spricka så fort musklerna spänns bara aningen för hårt.”
    -”ett enda långt konfettiregn av tjusigt spruckna Tove-toner”
    -”hon hela tiden balanserar på kanten, är millimeter från att köra huvudstupa ner i diket – utan att någonsin göra det”
    -”en sprucken skönhet som skiner klart, starkt och begåvat.”
    -”skulle kunna sjunga en korvkioskmeny och få den att kännas skev och ömtåligt vacker”🙂

    Kommentar av Tomas | 02 februari 2010 | Svara

    • Härliga formuleringar som stämmer fint!

      Kommentar av plingplong | 03 februari 2010 | Svara


Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s