Tove Styrke Bloggen

Still crazy after all these years

För Tove Styrke i tiden

Igår såg jag min favoritfilm Freaks från 1932. Dvd:n kostade 69 kronor och då ingick extramaterial som var värt minst 70. I den här filmen spelas huvudrollerna av missfoster som var så udda att de visade upp sig på cirkus. De normala människorna spelar birollerna.

Mina tankar gick till första gången jag såg denna kultfilmernas kultfilm. Den hade precis kommit ut på VHS och jag köpte den i en videobutik där personalen var extremt kunnig och där det  till och med fanns NTSC-videor för den som var lycklig ägare av en sådan apparat. I dagens penningvärde kostade videokassetten 217 kronor.

Snubben i kassan var nästan tårögd när han sade: -Jag tycker det är otroligt stort att den finns på video nu. Jag har sett den två gånger på Filmklubben, men nu kan man se den hur ofta man vill.

Redan i början av 1990-talet var en engelsk forskare på besök hos en isolerad urbefolkning någonstans i Afrika. På kvällen skulle det bli underhållning och socialantropologen väntade sig traditionell dans och musik. Istället blev det filmen Basic Instinct – och detta innan den gått upp på biograferna i London!

Nu är video- och skivbutiker med extremt kunnig personal borta och istället har vi fått en helt ny värld, där Voddler och Spotify hör till det mest hoppingivande. Kanske kan artisterna i framtiden leva på en andel av intäkterna trafiken när miljoner människor lyssnar och tittar genererar.

Och gratis behöver inte betyda kommersiellt och slätstruket. Just nu visar Voddler svenska kultklassiker som Rymdinvasion i Lappland, popfilmen Dra på (med Claes af Geijerstam) och Sven Ingvars katastroffilm Under ditt parasoll. Plan 9 from outer space av Ed Wood och stumfilmen Broken Blossoms med Lilian Gish kan också avnjutas helt gratis. Titlar man knappast kunde hitta hos sin lokala videouthyrare när det begav sig.

Okej, det är kanske roligare att leta efter en EP med Marty Wilde på loppmarknader än att klicka fram den på Spotify, men det är en annan historia – liksom den speciella vinyldoften i skivbutikerna. Det här inlägget ska inte handla om nostalgi, utan om den samtid artister som Tove Styrke måste leva och verka i. När Sonys marknadschef säger att man frångått mallen för skivsläpp säger det att näringslivet måste navigera i verklighetens kaos och inte efter en karta från förra året, men det säger även att vi som fans måste vänja oss vid nya sätt att sälja artister.

Kanske släpptes Million Pieces med Tove Styrke mest för fansens skull, kanske var tanken att den skulle toppa listorna. Det spelar faktiskt ingen roll. Det som spelar någon roll är att Tove Styrke har en nästan overkligt stor potential och kan bli hur stor som helst. Om hon själv vill, förstås.

Världens intelligentaste man lär arbeta som dörrvakt. Han växte upp i en håla i Montana och där gav det ingen status att vara plugghäst. Det som gav status var att kunna slåss på rasterna – så han blev bäst på att slåss. Världen förlorade en ny Einstein men vann en rackarns bra IQ i dörren.

Tove går fortfarande på gymnasiet och det är nog helt rätt att inte hoppa av. När Hasse i Noice var lika gammal sade han att det kändes lite konstigt att vara så ung och ha sin karriär bakom sig. Och visst var det konstigt.

Styrke verkar tänka mer långsiktigt och planera för en lång karriär med musik hon själv gillar och kan stå för. Alla säger det är bra att ha ett liv utanför karriären, så när hon säger att den inte är det viktigaste och att hon lika gärna kan spela lite piano på fritiden ska vi nog känna oss lättade.

Vad som kommer att hända nu är svårt att förutspå. Mallarna har slutat gälla och världen förändras i allt snabbare takt. Sättet att göra, uppleva och konsumera musik förändras i takt med teknik,  värderingar och livsstil. Diktaturer faller och U-länder blir ekonomiska stormakter. Folk lägger saker på olika ställen och glömmer var de har lagt dem. Kaffekoppar välter när folk reser sig upp från bordet och fastnar med foten i telefonsladden.

Och över alltihopa lyser Moder Sol.

Till senaste inlägget

27 juli 2010 - Posted by | Tove Styrke |

26 kommentarer »

  1. Glöm inte att rösta på labyrint topp 20. Million Pieces har halkat ner i listan.
    http://www.labyrint.nu/

    Kommentar av Peter | 31 juli 2010 | Svara

  2. Tove har vunnit ett pris, ”Gits gåva”. Ur Västerbottens folkblad:
    ”Den första programpunkten var utdelandet av ”Gits gåva”, som är festivalens årliga pris till minne av ”vismormorn” Git Magnusson. Priset har delats ut sedan 2004 och går till en kvinnlig artist eller organisation som verkar i Magnussons anda. Tidigare vinnare är bland annat föreningen She’s got the beat och Frida Selander. Årets pris gick till ”Idol”-deltagaren Tove Styrke.
    Musikalisk känsla
    – Hon är en musikalisk personlighet med känsla och ett fantastiskt uttryck. Dessutom har hon en stark integritet, säger festivalgeneralen Christer Jilder.
    Styrke framförde sedan Hoola Bandoola Bands ”Vem kan man lita på?” tillsammans med sin pappa Anders Östman.”
    http://www.folkbladet.nu/?p=178508

    Kommentar av Peter | 31 juli 2010 | Svara

  3. Wow! Den amerikanska sajten Allmusic Guide skriver idag att MP kan vara den bästa låten som släppts av någon idol överhuvudtaget, möjligen tillsammans med Kelly Clarksons ”Since you been gone”!

    http://blog.allmusic.com/2010/07/30/hot-damn-jammz-62/

    Artikeln är skriven av ”AMG Staff”, så det är inte någon enskild recensents personliga åsikter. Allmusic är så stort så iTunes och Spotify hämtar sina recensioner därifrån.

    Det är i deras huvudblogg det står, om man går till http://blog.allmusic.com/ och klickar på det nyaste inlägget just nu (Hot Damn Jammz 62) så kommer man till inlägget. I ingressen står det också ”a surprisingly good pop singer from Sweden”🙂

    Attans att dom inte gjort en riktig video.

    Jag kan inte förstå annat än att det här är riktigt häftigt. Hoppas att Sony och Tove ser det här.

    Kommentar av Tomas | 31 juli 2010 | Svara

    • Kanske ska tillägga att Kelly Clarkson vann en Grammy 2006, ”Female Pop Vocal Performance”, för den låten. Och världens största musikdatabas tycker MP nästan är lika bra. Inte illa.

      Kommentar av Tomas | 31 juli 2010 | Svara

    • Allmusic Guide har 120 miljoner besökare per månad (2007). Det är världens sjätte största musiksajt. Större än Rolling Stone. Det är 900 recensenter som jobbar åt dom. Det är alltså en gigant i branschen som skriver detta om MP och Tove i sin veckorapport. Så här står det också i artikeln nedan:
      ”I think if you are one of the featured artists in their weekly newsletter it would have a impact on sales…”
      http://www.metrotimes.com/editorial/story.asp?id=10087

      Kommentar av Tomas | 31 juli 2010 | Svara

    • Kul, den förtjänar verkligen mer uppmärksamhet!

      Kommentar av Peter | 31 juli 2010 | Svara

  4. Jag har svårt att tro att dom tänkt att hon skulle toppa listorna på en gång med MP. Det är en rätt komplicerad låt, som man förleds tro att den är simpel pga texten. Den har ingen enkel hook, som folk kan gå och nynna på. Det där o-o-andet kan man tycka är enkelt, men det följer versen, som inte har ett rakt fyrtaktskomp. Det är inget tillslag på 4:an. Det är 1, 2, 3 som vanligt, men sista halvan av takten är en triol, så det är tillslag strax före 4:an och mittemellan 3 och 4. Svensson greppar nog inte det där så lätt. Däremot brasilianarna, kompet känns mer som en sambagrund. Däremot är det ju så bra, så folk vill lyssna igen tills dom hänger med, skulle jag tro.

    Det kanske blir som med White Stripes låt Seven Nation Army, en udda låt som ingen brydde sig om, tills helt plötsligt hela världens fotbollssupportrar började sjunga basgången på matcherna.

    Refrängen har rak fyrtakt, men då sjunger hon staccato, och Svensson får problem där också. O-o-andet i slutet på refrängerna sjungs som det ”udda” verskompet, men till rak fyrtakt.

    Det är egentligen rätt fräckt och udda att lyfta fram den här som en debutsingel.

    Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

    • Jag har ingen aning om vad du sa där, hahaha. Triol, brasillianarna, 1,2,3 och 4?!

      Kommentar av Sanna | 29 juli 2010 | Svara

      • Hehe. Prova att klappa takten till vilken av låtarna som helst som ligger på topplistan, tex Robyn eller Lady Gaga. Räkna 1-2-3-4-1-2-3-4 medans du gör det. Jätteenkelt. Prova att göra samma sak med början av MP, då är det nåt som känns konstigt. Det beror på att takten är annorlunda än i andra poplåtar. 1-2-3 går bra, men sen blir det två snabba klapp och sen 1-2-3 igen osv. Förmodligen är den knepig att dansa till också.

        Man jämför MP med Robyn, Lykke Li och The Knife. Jag har kollat alla deras låtar, och även Shout out louds. Alla deras låtar går i rak enkel fyrtakt. MP är väl nästan experimentell om den ska kallas för poplåt.

        Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

    • Rättelse: strax före 4:an och mittemellan 4 och 1, ska det vara.

      Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

    • Förresten, när jag börjar analysera låten inser jag vad genialisk den är. Hur dom har vävt ihop taktbyten i komp och melodi, och gjort det minimalistiskt, och med en till synes enkelt tvåtonig catchig pop-hook i refrängen, men som är svår att sjunga om man inte nyss hört låten. Tove är ju fantastiskt duktig, hoppas det funkar även live.

      Nu har jag ju inte hört alla världens låtar, men den kan till och med vara nyskapande. Frank Zappa skulle ha jublat.

      Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

    • Du menar 1-2-triol istället för 1-2-3-4? Ja, med tre sjättedelar blir det ju inga slag på de två sista fjärdedelarna. När jag nynnade MP kunde jag dansa jenka till den. (Jerry Williams brukade spela Peggy Sue för att publiken skulle få dansa jenka, så det är väl fyra fjärdedelar.) När jag startade MP blev det väldigt brasilianskt och svårt att dansa överhuvudtaget.

      Jag tycker inte heller att MP är särskilt catchy, den är inget som småbarn går och trallar på. Men det beror väl också på att låten är komplicerad.

      Frank Zappa brukade försöka få publiken att klappa svåra rytmer. På Skansen klappade folk glatt och FZ räknade upp alla olika sätt de klappade på.🙂 Finns med på något av Youtube-klippen med Claes af Geijerstam.

      Kommentar av Roger Krook | 29 juli 2010 | Svara

      • Det är ju rak fyrtakt hela låten igenom, jag hör inget annat. Alla rytmiska förskjutningar sker inom det. Men det kanske är precis vad ni menar, och jag som fattar långsamt.🙂 Men särskilt jättekomplicerat är det inte i mina öron, och jag är varken musikaliskt snille eller sambamusiker. Att ”Svensson” skulle ha svårt att hänga med har jag svårt att tro.

        På yogan i våras skulle vi förresten göra en lång serie upprepade övningar till nån indiskklingande musik, som jag efter mycket räknande fick till omväxlande 5/6 och 7/6. Det var svårt, för mig i varje fall.

        Kommentar av Giorgio | 29 juli 2010 | Svara

        • Jo, det är 4/4 hela låten, det är även latinmusik, men rhytmfiguren i versen är inte ett rakt beat. Om man klappar med, så klappar man själv på 4:an, kompet är tyst då. Markeringen görs på 1-2-3-3,75-4,5. Hmm, svårt att beskriva med ord, haha. Men lyssna på valfri poplåt på listan så är 1-2-3-4 markerad. Nej, det är inte jättekomplicerat, men udda för en poplåt. Det är ju inte som Zappas Stucco Homes, som går i 2/4, 3/4, 4/4, 5/4, 7/4, 8/4, 9/4, 10/4, 15/8 och 17/8🙂

          Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

          • Man kan ju spekulera i varför MP är som den är. På 30-talet sade man att en schlager skulle kunna visslas av varje springpojke (cykelbud) på fyrtioandra gatan. Det gäller väl även den senaste tidens stora hits. Att man gör en svårklappad och -dansad låt skulle kunna vara en del av ett långsiktigt varumärkesbyggande. TS egna musikaliska förebilder ligger ju ganska långt från dagens listlåtar. Eller så råkade det bara bli så.🙂

            Kommentar av Roger Krook | 30 juli 2010 | Svara

            • Det vore kul att veta hur planen ser ut, förstås. Men det visar sig väl med tiden. Jag blir dock lite fundersam hur det ska gå på Allsången. Kvällstidningarna slår upp stort hur dom tappar tittare, och vinklar det som att det beror på att det blivit för ungdomligt. Att de äldre sviker för att det är massa konstig pop man inte kan sjunga till. Om raset fortsätter så hoppas jag att inte Tove hamnar i skottlinjen.

              Kommentar av Tomas | 30 juli 2010 | Svara

    • Oj, nu blev det svar till Roger istället för till Tomas. Har inte fattat strukturen här riktigt.

      För övrigt vill jag säga att jag med nöje läser allt ni skriver. Jag har tyvärr mest gnällt här inne, vilket är fullkomligt missvisande. Jag uppskattar verkligen denna blogg och har ihärdigt hyllat Tove på mitt hemmaforum springsteen.se. Har tänkt bifoga lite vad jag skrivit där, men det har inte blivit av.

      Kommentar av Giorgio | 29 juli 2010 | Svara

  5. Det här kanske alla utom jag redan visste, men det var ju funderingar förut om huruvida Lykke-Li hade varit med och skrivit MP eller inte.

    På singeln står det ju faktiskt ”Music, A. Olenius” och ”Lyrics, A.Olenius/LLZ”. LLZ är förstås Lykke Li Zachrisson. Hon har varit med och skrivit texten.

    Kommentar av Tomas | 28 juli 2010 | Svara

    • Det visste jag faktiskt inte, men det hade ju spekulerats i det. Undrar vad mer hon gjort på skivan, och vilka andra som har varit med och skrivit.

      Kommentar av plingplong | 29 juli 2010 | Svara

  6. Angående kändisskap är det väl ibland så att en del som kanske inte har så värst mycket i talangväg inte har svårt att få skivkontrakt eller till och med att sälja bra. De behöver inte vara särskilt intressanta ens en gång, vilket känns lite orättvist när man tänker på alla skickliga, talangfulla musiker och artister där ute. Har själv hittat en hel del genom att söka på olika ställen som Myspace, CDBaby och andra ställen som rekommenderar musik baserat på annan mer känd musik. Det finns många som inte är särskilt kända, och en del som är stora i en liten krets, och som kanske ändå gör mer intressant musik än de stora. Undrar om folk i allmänhet kanske missar något och tror att det som serveras via radio och TV är det som finns?

    Har inte läst artikeln i Cosmopolitan, men av vad jag läst här så verkar hon inte sätta själva kändisskapet högst utan hennes egen lycka vilket jag bara kan applådera. Hon kanske inte får någon jättepublik, kanske får hon det, men i vilket fall hoppas jag att hon gör det hon helst vill, så kanske både hon och vi blir glada.🙂

    Kommentar av plingplong | 28 juli 2010 | Svara

    • Jo, absolut. Hitlistan är full med låtar av artister som är så kallade ”one-hit wonders”. Dvs dom gör en irriterande låt som sätter sig på hjärnan för att den är så dålig. Skaka rumpa, We no speak Americano, Alors on dance på topplistan just nu, till exempel. Tidigare exempel är väl Hej hej Monica, Ketchup song, Crazy frog och Svennebanan. Det är inte mycket musikalisk talang bakom. Jag tycker det är synd att såna låtar tar plats, men tydligen gillar folk det.

      Såna låtar spelas mycket på RixFM, Mix Megapol osv. De som lyssnar på dom kanalerna får en ganska skev bild av musiklivet, kan man väl säga.

      Kommentar av Tomas | 28 juli 2010 | Svara

      • Hey hey hey, jag lyssnar ju på Rix! Hahahaha. Det är inte alltid löjliga, irreterande låtar där, faktiskt. För det mesta är det vanliga poplåtar

        Kommentar av Sanna | 29 juli 2010 | Svara

        • Oops, sorry🙂

          Kommentar av Tomas | 29 juli 2010 | Svara

  7. Det känns lite som att om det skulle bli Noice-hysteri kring Tove så skulle hon hellre backa undan i stället för att dras med. Historien har många stjärnor som pushats runt allt snabbare av alla profithungriga i branschen tills det till slut kraschat för dom. Som jag tolkar hennes inställning i Cosmo, så är det viktigt med verklighetsförankring. Att folk gillar henne som artist och inte bilden av henne som TV-figur. Hon har då verkligen fötterna på jorden och stark integritet. Skönt med den inställningen när så många gör vad som helst för att komma framåt. Och det är väl det som gör att det blir så ovanligt äkta och avslappnat när hon sjunger, och därmed helt förtrollande.

    Kommentar av Tomas | 28 juli 2010 | Svara


Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s