The selling of the Tove Styrke – eller att skjuta en zombie

Torsdag 23 september

Peter tipsar om ett blogginlägg från Nina Th på Sony (länkarna finns i Friendfeed, se Länkar). Tove Styrke kommer att uppträda på Veckorevyn Blog Awards efterfest på Café Opera nu på lördag. Kul tycker vi. Enligt Veckorevyns hemsida finns några biljetter till efterfesten 22.00 kvar. Pris 180 kronor och då ingår ett glas rusdryck. Åldersgräns 18 år, leg, snygg klädsel. Betalning med kreditkort on-line vid biljettbeställning. Plus att du måste kunna vara i Stockholm på lördagskvällen, förstås.

Tove Styrke kunde inte komma till P3 Populär idag. Vi hoppas det inte är något tråkigt som hänt. Så här skriver Sveriges Radio:

Tove var tvungen att ställa in med kort varsel, tyvärr, men hon kommer någon annan dag närmsta veckorna! Håll utkik på vår hemsida om när. /Hanna

En kort tid kan ni ännu rösta på Tove Styrke i Tracks. Sveriges Radio har bestämt sig för att lägga ner Tracks-listan. Som jag ser det är individualiseringen och snuttifieringen i senmoderniteten orsak även till detta.

En gång på 60-talet

På 60-talet kretsade allt kring Tio i topp och Kvällstoppen. (Svensktoppen var för töntar.) Tio i topp var ett röstningsprogram för ungdomar och Kvällstoppen var försäljningslistan. (Och det lär ha fuskats friskt när skivhandlarna skulle rapportera försäljningen.)

The Beatles kunde ha flera låtar i toppen på Kvällstoppen samtidigt – och på den tiden köpte folk verkligen riktiga skivor. Man kunde köpa en långfranska, en liter V-mjölk och The Beatles senaste på närmaste Epa eller Kvickly. Sedan satt man på golvet med sin grammofon och  spelade låten om och om igen.

Uppdelningen mellan generationer var tydligare då, se bara åldern på The Beatles svenska fans på konsert eller ute på Arlanda. De flesta tycks vara i mellanstadieåldern, där det största popintresset faktiskt fanns. Kolla de två nedersta klippen.

Farsan rökte rak pipa och lyssnade på jazz – trots att folk var mycket yngre när de fick barn på den tiden. Mor hade höfthållare och lyssnade på Lasse Lönndahl. En trettioåring som lyssnade på Tio i topp blev utskrattad.

Men det fanns bara en tevekanal, en Melodiradio (när Radio Nord stängts av myndigheterna) och två topplistor. (Tre med Svensktoppen.) På teve fanns det ett pop-program som hette Drop In och sändes en gång  i veckan. Ganska långt från Music Box och MTV alltså.

Från homogent samhälle till mångkultur

Idag bygger allt på individuell konsumtion. Vi konsumerar livsstilar, eller som Frank Zappa uttryckte det: Musik har blivit ett sätt att sälja kläder. En enda lista för alla funkar liksom inte längre. Rappare och schlagerfantaster kan inte samsas, de vill ha olika listor.

Helst ska varje person ha en egen lista – och sådana enpersons-listor kan man läsa om till leda i alla bloggar. Privata musikbloggar och skivrecensioner är det område på nätet där det är störst utbud och minst efterfrågan. (Enligt Google.) För att inte tala om privata spellistor. Vem bryr sig?

Tävlingar i musik var populärt på 60-talet. Då kallades de popbandstävlingar. (Gissa vad basisten i Ola Håkanssons band hette? Just det: Claes af Geijerstam.) Apropå Radio Luxembourg: På natten kunde man få in denna legendariska mellanvågsstation i apparaten. Där spelades nya hits. Ett par veckor senare kom de till Sverige.

Nu kallas musiktävlingarna Idol eller Melodifestivalen. Kan inte listor vara lika spännande? Kanske om de gäller en speciell genre, men Tio i topp var en produkt av en sedan länge försvunnen värld, där alla drack mjölk och såg på Lennart Hyland.

Nu måste jag sluta, för jag ska ta en penna och skriva ”BEATLES” på mina studsmacker.

Onsdag 22 sept

N tipsar: Tove Styrke är modell på omslaget till Luthman Soundabilitys katalog. Makeup-artisten lade på sin blogg upp bilder på Tove. Där finns även ett par bilder på Tove från ett nytt jobb, som fortfarande är hemligt. Skivomslag kanske? Albumet kommer inom två månader och jag skulle gissa på en andra singel om ungefär tre veckor.

I december hade vi en Tove Styrke look-alike tävling. Här är vinnaren 2009:

Elle tipsar om en ny Tove Styrke look-alike, Samaire Armstrong, född 1980. Här är tre bilder på henne:

Här har vi ytterligare en kandidat till titeln Årets Tove Styrke Look-alike 2010:

Man skulle även kunna ha en tävling om vem som är mest olik Tove – men då är väl vinnaren nästan given:

Just nu finns det inga nyheter om Tove Styrke, så jag skriver lite om att skjuta en zombie istället. Har du suttit i en ensligt belägen stuga och hört en zombie klampa omkring i skogen utanför? Om det dessutom har råkat finnas ett laddat hagelgevär i stugan så har du helt naturligt komma att tänka på möjligheten att skjuta zombien, eller hur? Då är tiotusenkronorsfrågan (hundratrettontusenkronorsfrågan i dagens  penningvärde) hur man skjuter en zombie på bästa sätt. Detta är ämnet för dagens text.

Ett sätt är att ställa sig på trappan, skrika ”käka bly, zombie” och smälla av en salva rakt ut i mörkret. Med maximal tur kan man träffa zombien.

Om man ska jämföra med lanseringen av en artist, så är motsvarigheten att släppa en låt på Spotify eller lägga upp ett klipp på Youtube. Miljoner (enligt egen utsago) blivande superstjärnor gör det, men få skjuter zombien. Men visst, man kan alltid lägga ut en låt och se vad som händer. Med maximal tur skjuter man zombien..

Vad jag menar är att man inte kan bedöma Tove Styrkes blivande karriär eller hur bra hon är genom vilken plats Million Pieces har eller inte har på försäljningslistorna den här veckan. Jag följer inte ens listorna så noga längre. Om Tove Styrke går ner från plats tjugo till tjugofem säger egentligen absolut ingenting. Kanske inte ens att världen är full av idioter. De flesta som inte köper Tove Styrkes singel vet nog inte om att den existerar, eller så har de inte hört den tillräckligt ofta för att reagera.

Hur ska man då göra för att skjuta zombien? Ett sätt är att lysa ut i mörkret med någon slags strålkastare och försöka få syn på zombien. Sedan är det bara att lägga an, mata fram en patron, sikta och krama avtryckaren. Annars kan man ge sig ut i mörkret och leta efter zombien. Man kan samla sina styrkor, göra upp en plan för zombiejakten och sedan improvisera när planen inte fungerar. Då ökar plötsligt chansen för att man ska lyckas skjuta zombien.

Om man samtidigt har en galen mördare med motorsåg inne i huset så kanske zombien i skogen får vänta medan man löser det mer akuta problemet. Så länge zombien bara springer omkring och vrålar därute i mörkret så gör den ju egentligen ingen skada. Man kan ta hand om den i sinom tid, även om det känns lite olustigt med zombies. De kan ju vara jobbiga när man ska gå på utedasset. Först måste man ha käppar i stövlarna för att skydda sig mot grävlingar, sedan kommer det zombies ovanpå det.

Som Tove Styrkes fans vill man förstås att allt ljus ska vara på Tove Styrke (även om hon inte är ett dugg lik en zombie) och att alla ska gå man ur huse för att jaga zombie. Men vi lever inte i en perfekt värld där den bästa alltid ligger etta på listan eller får den bästa recensionen.  Eller ens blir ihågkommen när strålkastarna i idolstudion släckts.

Jag kommer att tänka på Idol 2007. Så här efteråt ska jag gärna erkänna att Amanda sjöng mer falskt än Marie och att Daniel var en mycket bättre sångare än Mattias. Men det var Maries glädjetjut och Daniels ”hybris” folk retade sig på. Många som inte såg Idol när det begav sig har nog ingen aning om vilka Marie Picasso och Daniel Karlsson är, medan Amanda ligger stadigt förankrad på Svensktoppen och Mattias syns i rutan stup i kvarten. En idol måste inte bara vara bra, den måste ha ”det” – och den måste fortsätta synas efter idolfinalen.

Tove Styrke är bra, hon har ”det” och när hon syns i rutan rusar intresset och skivförsäljningen upp. Däremot vet väl egentligen ingen om Million Pieces i sig är en hitlåt.

Den kanske bara är ett skott i mörkret.